Sök
Stäng
EU presenterade nyligen en rad åtgärder för att säkra tillgången på viktiga råvaror och bygga upp tillverkningskapaciteten för grön teknik. Rebeka Shaid, journalist på Autovista24, tar upp de frågor som återstår.
För biltillverkare som utvecklar och bygger elfordon är tillgången på sällsynta jordartsmetaller och nyckelkomponenter fortfarande avgörande. EU har insett att det är nödvändigt att hålla sina industrier konkurrenskraftiga, annars riskerar man att hamna på efterkälken i förhållande till länder som Kina och USA. Analytiker varnar för att Europa halkar efter alltmer i den internationella kapplöpningen om råvaror och ren teknik.
Som en del av industriplanen för den gröna överenskommelsen hoppas både Critical Raw Materials Act (CRMA) och Net-Zero Industry Act (NZIA) att förändra detta. Dessa rättsakter, som nyligen lades fram av EU, syftar till att ge ytterligare möjligheter till elektrifiering och erbjuder ett rättsligt ramverk för europeiska industriföretag.
Kritiska råvaror
CRMA fokuserar på EU:s gruvdrift samt på raffinering och återvinning av viktiga råvaror för att förbättra den cirkulära ekonomin. En av dess viktigaste uppgifter är att skydda den europeiska industrin mot ytterligare störningar efter COVID-19-pandemin och krigsutbrottet i Ukraina som orsakade kaos i försörjningskedjan.
Efterfrågan på kritiska råvaror har aldrig varit större. Exempelvis förväntas EU:s efterfrågan på litium öka 12 gånger fram till 2030. Metallen används i batterier för elbilar och spelar tillsammans med andra metaller en central roll i övergången till renare teknik.
Politikerna i Bryssel vill göra Europa mindre beroende av importerade råvaror genom att diversifiera det inhemska utbudet. Kommissionen framhöll att i många fall kommer mer än 90 % av EU:s leveranser från ett enda tredjeland, med Kina som en nyckelaktör på marknaden.
För att sätta Europas nuvarande beroende i perspektiv: 97 procent av EU:s magnesium kommer från Kina. Sydafrika täcker 71 % av regionens behov av metaller från platinagruppen medan Turkiet tillhandahåller 98 % av EU:s borat – alla dessa är nyckelkomponenter inom biltillverkningen.
EU är angeläget om att minska beroendet av andra marknader och har gjort klart att högst 65 procent av dess årliga användning av en råvara ska komma från ett enda tredjeland senast 2030.
Kommissionen medgav dock att det är svårt att vara helt självförsörjande och EU kommer även i fortsättningen att vara beroende av import för en stor del av sin konsumtion. Därför vill politikerna utvidga ett nätverk av råvarupartnerskap och frihandelsavtal samt inrätta en ”Critical Raw Materials Club” (klubb för kritiska råvaror).
”Solpaneler, värmepumpar, elbilar, chips, läkemedel, ammunition: råvaror är viktiga för teknik och produkter av strategisk betydelse”, säger Thierry Breton, EU-kommissionär med ansvar för den inre marknaden.
”Efterfrågan på dessa värdefulla och knappa resurser ökar kraftigt. Med denna rättsakt ökar EU sina insatser när det gäller utvinning, raffinering, återvinning och diversifiering för att garantera en säker och hållbar tillgång till viktiga råvaror”, tillade han.
Samtidigt är biltillverkarna fortfarande under press för att få större kontroll över råvaruförsörjningskedjan. Enligt Reuters avser Volkswagen att investera direkt i gruvor för att minska batterikostnaderna och tillgodose hälften av sin egen efterfrågan – planer som biltillverkaren avböjde att kommentera när de kontaktades av Autovista24.
Netto-nolltekniker
Europa vill bli den första klimatneutrala kontinenten, och för att uppnå detta måste man öka produktionen av teknik för netto-nollutsläpp. Det handlar om allt från vindkraftverk till solpaneler och förnybar vätgas.
NZIA syftar till att öka tillgången till finansiering för ren teknik, t.ex. batterier, bränsleceller, geotermisk energi och teknik för elnätet. Lagen syftar till att skapa en miljö som gör det lättare att starta netto-nollprojekt i Europa och locka till sig investeringar.
EU har ambitiösa mål för att utveckla fler varor som tillverkas i Europa och strävar efter att till 2030 tillverka minst 40 % av de produkter som behövs för nollteknik. Det finns också intresse för att göra kontinenten till ett vätgas nav, med pilot auctions på förnybar vätgasproduktion som förväntas starta senare i år.
Båda rättsakterna måste godkännas av Europaparlamentet och rådet innan de kan träda i kraft. Även om dessa åtgärder i stort sett har välkomnats av många företag, inklusive biltillverkare, har vissa branschorganisationer uttryckt oro.
Inte ambitiös?
European Automobile Manufacturers’ Association (ACEA) sade att NZIA:s identifiering av batterier som prioriterad sektor är en positiv utveckling. Detta kommer att bidra till att förbättra investeringarna i netto-nollteknik genom att prioritera strategiska projekt inom sektorn.
Men ACEA varnade också för stor osäkerhet om hur effektiva vissa delar av förslaget kommer att vara. När det gäller CRMA sade man att mer måste göras för att skapa en råvaruklubb och föreslog ett samarbete med USA för att förverkliga konceptet.
”ACEA välkomnar i stort sett Europeiska kommissionens förslag till en lag om netto-nollindustri och en lag om kritiska råvaror. Många frågor återstår dock, särskilt när det gäller deras potentiella effektivitet och deras övergripande samstämmighet med EU:s planer för Green Deal”, sade branschorganisationen.
Tysklands inflytelserika bilorganisation VDA argumenterade att CRMA inte motsvarar förväntningarna och behoven. VDA:s ordförande Hildegard Müller sade att förslaget inte tar hänsyn till kraven på en europeisk byrå som kan täcka strategiska råvaruprojekt som skulle kunna stärka utbudet.
”Direkt ekonomiskt stöd på EU-nivå i form av skattelättnader eller direkta subventioner planeras inte heller för de strategiska råvaruprojekten. I stället uppmanar man medlemsstaterna att stödja strategiska projekt med finansiering”, sade Müller. Hon kommenterade att detta kan leda till ”felaktig” konkurrens mellan EU-länderna.
Orealistiska mål och farhågor
EU hoppas bli en föregångare inom grön teknik, men en del av målen i de senaste förslagen är fortfarande frivilliga. Därför är de inte rättsligt bindande, vilket innebär att det är osannolikt att vissa mål kommer att uppnås.
Vissa analytiker anser att de senaste förslagen inte är tillräckligt ambitiösa, medan andra har uttryckt oro. Kritik har kommit från gröna politiker och icke-statliga organisationer som är oroliga för att båda lagarna kan orsaka onödiga skador på naturen och den biologiska mångfalden, särskilt när det handlar om gruvdrift.
Henrike Hahn, ledamot för Green Party i Europaparlamentet varnade för att en anonym uppmaning till mer gruvdrift är olämplig och måste förbli tabu i skyddade områden. Flera gruvprojekt i Europa har hamnat i skottgluggen eftersom allmänhetens motstånd är fortsatt stort. Förra året avslutade Serbien Rio Tintos mångmiljardprojekt för litium i landet efter veckolånga protester.
Miljöorganisationen WWF sade också att Europeiska kommissionen inte gör någon åtskillnad mellan ”verksamheter som är miljöskadliga och/eller obeprövade i stor skala och verksamheter som är rena och i behov av en snabb uppskalning”. Gruppen kritiserade att politikerna inte har tagit tillräcklig hänsyn till material- och energieffektivitet.
Tobias Kind-Rieper, global ledare för gruv- och metallfrågor på WWF, säger om CRMA: ”Att ha ett mål om att minst 40 procent av råvarorna ska bearbetas och raffineras inom EU är orealistiskt och skulle också utgöra ett hinder för råvaruförhandlingar med partnerländer”.
Detta innehåll presenteras till dig av Autovista24.
Vänligen notera att denna artikel är en översättning av originalet som publicerades på engelska på Autovista24´s hemsida och kan innehålla mindre grammatiska fel. I händelse av diskrepans eller inkonsekvens mellan översättningen och den engelska versionen, ska den engelska versionen alltid ha företräde.
